Så kom då den dagen när till och med jag skulle fylla 50 år och det firades lugnt och stilla i goda vänners lag.

På dagen gick jag och mannen ut med snöskor på fjället, grillade egengjord korv och smaskade på lite delikatesser, mysigt värre :) Hem och hopp i dusch, laga mat och invänta gäster.

Allting frid & fröjd tills några släktingar kände sej tvingade att höra av sej på ett eller annat sätt, en påpekade att det var ju dyrt att ringa och en annan påpekade sarkastiskt att vi inte heller kommer ihåg födelsedagar men typ stort grattis på dej ändå !?

Vad ska man säga ?

Jag har inte tvingat nån att höra av sej, ska inte det vara självvalt ?

Det är väl bättre att höra av sej om man verkligen vill det av kärlek än att bittert förpesta den andres dag med onödiga ord.

I det stora hela så blev jag gratulerad av människor som tycker om mej och som ville från hjärtat säga grattis så dagen och kvällen blev ju jättefin ändå.

Så ett stort tack till er alla, både på Facebook och här i Tärnaby.