Emellanåt så misslyckas man så katastrofalt när man ska fotografera och speciellt då fåglar i starkt solljus på långt avstånd, det här är precis en sådan bild.

Bilden är tagen på Öland i stundens hetta, jag står och pratar med en superduktig fågelfotograf med en superkamera med en superlins och helt plötsligt utropar han -EN GULÄRLA !  Jag vänder mej om och ser en fågel på långt avstånd på gräsmattan, en Gulärla tänker jag, det var då inget att hetsa upp sej över men har nu förstått att dom riktiga fågelfotoentusiesterna, alltså dom där som har fångat flera hundra arter på bild inte bryr sej så mycket om det är en vanlig fågel eller inte, chansen till att få fotografera blir lika inressant ändå.

Jag kan ju inte vara sämre så vi smyger försiktigt närmare för att få en så bra bild som möjligt, hans fru är oxå med så vi är tre stycken som rör oss som spioner runt husvagnarnas hörn, men fågeln är för långt borta för min lins ändå, i gassande solsken på en sönderbränd gräsmatta är det detta som blev resultatet, en starkt croppad bild så att man överhuvudtaget ska kunna se fågeln på bilden, om det inte hade varit för berättelsen bakom bilden så hade jag aldrig ens visat den.

Ett roligt minne men inte mycket mer.